Bakgrund, hur började allt?

År tvåtusenett är ett år vi sent kommer glömma. Plötsligt en dag annonserades det ut i SVT om en dokumentärfilm om idyllen Vinslöv och dess invånare, nämligen dokumentärfilmen ”Plötsligt i Vinslöv”.

Dokumentärfilmen är inte bara en samhällsskildring om hur vissa människor lever och bor i tvåtusentalets Sverige utan ett stort genialiskt mästerverk. Av den anledningen vill vi hylla SVT och personerna som skapat "Plötsligt i Vinslöv", vi tyckte då att en föreningen var en bra början. "Plötsligt i Vinslöv" har stor betydelse för många människors vardag. ”Plötsligt i Vinslöv” är mer än ett genialt mästerverk inom dokumentärfilmens värld, den är numera även en livsstil för många.

En livsstil som tagit världen med storm.

”Plötsligt i Vinslöv” har i många fall förvandlat människor från förvirrade och tillbakadragna varelser till att bli självsäkra och målinriktade individer som vill, kan och ska klara av livets hårda bana.

”Plötsligt i Vinslöv” bjuder inte bara på en mängd filosofiska vinklar utan levererar också en dos ironi direkt ifrån vardagens karga verklighet. Vem kan låta bli att dra på smilbanden då groggen blir serverad och diabilderna visas i Vinslövs då nyinvigda konsthall? Jag ska heller inte sticka under stolen med att man ofta brister ut i skratt när Bengt börjar klippa häcken och grannens fru erbjuder gästerna att ”sidda i solen”.

”Plötsligt i Vinslöv” har allt.

Jag har nämnt två saker, vardagsfilosofi och ironi. Den tredje saken jag skulle vilja belysa är kärlek.

Alltså, ”Plötsligt i Vinslöv” är en härlig blandning av vardagsfilosofi, briljant ironi och djup kärlek. Den beundran som finns till självaste Mr Bangolf, Kjell Fredriksson är en stark dyrkan av en stor personlighet. Kärlek till en man som deltagit i princip alla Europamästerskap som spelats, och medverkat i svenskt landslag 40 gånger. Denna kärlek är så påtaglig att den nästan är gripbar för tittaren, men Kjell föredrar ändock en klapp på axeln av hans trogna anhängare.

”Plötsligt i Vinslöv” – Filosofi, ironi och kärlek.

Med dessa ord tror jag ni förstår att den förening som vi nu startat har varit oundviklig från dag ett. Frågan var bara när och hur den skulle starta. Nu sitter vi här två år senare och ”Vinslöv – Plötsligt en förening” har nyss fått sin begynnelse. En förening som vi hoppas kan gro och bli större i takt med att informationen sprids vidare. För mig känns det mycket angeläget att förmedla de starka känslor som många av oss har sedan första titten på ”Plötsligt i Vinslöv”. Ett försök att med glädje sprida allt det goda som den ovan nämnda dokumentärfilmen har att erbjuda.

Sommaren 2003 bestämde jag mig för att föra ner alla mina tankar och idéer som gällde en eventuell förening på pappret. Med ett brett kontaktnät och en stor kamratkrets som avgudar allt det som ”Plötsligt i Vinslöv” erbjuder, var det heller inte särskilt svårt att samla fem andra personer som var villiga att arbeta ideellt i föreningens styrelse.

Många tankar, idéer och mycket inspiration har hämtats från de senaste besökta Hultsfreds- och Roskildefestivalerna där många av oss har samlats och lyssnat till dokumentärfilmens sötma på en bandare. Var därför inte blyg att vid nästa tillfälle stiga fram och hälsa då du ser eller hör ett gäng som i en ljuvlig stämma framför ”Hans Lindh, Hans Olsson och Inge Juhlin”.

Jag hoppas innerligen att detta projekt och denna förening ständigt kommer att utvecklas och expandera. Men för att göra detta är vi i stort behov av er medlemmar. Jag ber er därför att sprida vårt budskap vidare och få fler personer intresserade av att engagera sig i den nya Vinslövsrörelsen.
Vi vill, vi kan, vi ska!

Med de orden avslutar jag denna bakgrundshistoria för ”Vinslöv – Plötsligt en förening” och passar på att önska mina medarbetare lycka till med arbetet framöver.

Med vänliga hälsningar

Kristoffer Månsson,
Ordförande, Vinslöv – Plötsligt en förening